Tiden som gått.

Sen jag slutade blogga i höstas har det hänt så himla mycket. Mer än vad jag hade trott. Men jag är världens lyckligaste. Jag har nu sen några månader tillbaka blivit sambo. Känns helt underbart. Att få dela vardagen med nån, slippa behöva gå o lägga sig ensam på kvällarna. Att jag skulle hitta nån igen trodde jag inte var möjligt. Så många ggr som man trott att kärleken varit där o sen bara försvunnit. Detta är helt obeskrivligt. Sen att ajg nu bara har 9 veckor kvar innan det e dags för vårat lille underverk att komma med känns ännu mer underbart.

Jag har så länge velat ha ett syskon till Leo och snart så är han här. Han med stort H är så himla välkommet. Att allt har gått så fort har inte gjort mig nånting. Det var såhär det skulle bli. Många har säkert reagerat på att det gått så fort. Blev tillsammans med Martin i Augusti förra året och nu i Juli kommer våran älskade son. Leo kommer bli en stolt storebror även om han nu inte bryr sig sådär jätte mycket. Han tycker mest att hans mamma har blivit tjocker, men det gör ingenting.

Kan inte längta mer än jag gör just nu. Sen att jag bara har 1 vecka kvar att jobba känns ännu bättre. Är så himla tungt att jobba just nu. Kommer ju inte intill saker längre så slår i magen hela tiden när jag jobbar. Ryggen har tagit så himla mycket stryk, tur man har en snäll karl som ger en massage på kvällarna. Nu ska jag ta o hoppa in i en dusch och sen ska ajg bege mig mot jobbat för jobbpass 1 av 5 innan det är dags att sluta. LÄNGTAR!!!!

Vecka 30+3