Varför känner jag mig så dålig som inte kan gråta. Tårarna finns där men kan inte komma ut. Vet inte om det inte har gått in i huvet att du faktiskt är borta. Du kanske fortfarande står hemma i köket och steker dina plättar. Vi har trorr nu i flera år att den här dagen ska komma men nu när den verkligen varit här så känns det inte som om vi var redo. Men redo blir man väl aldrig. Du och farmor får nu äntligen vara tillsammans igen. Ge henne en bamsekram och säg till henne att vi saknar henne. Ni kommer alltid finnas i våra hjärtan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar